Jag har tänkt skriva det här blogginlägget i flera dagar men så tar det liksom emot och blir tungt och... känslosamt. Först kändes det bara skönt. Måste prioritera min tid, min energi, välja vad jag ska jobba med och inte. Och just inkomsten från blogg speglar inte riktigt den tiden det tar att blogga. I alla fall inte för en så pass liten bloggare som jag ju är. Det låter så enkelt att blogga. Man bara skriver något. Typ. Menguuu det är så mycket mer. Min hjärna har varit i "Vad ska jag skriva på bloggen"-mode i snart två år och nu vill jag ge den hjärnan lite paus. Kunna fokusera på att skriva fler barnböcker, skapa barnprogram och få Louise och Julia poddar att fortsätta växa. Och i det här velandet och grubblandet har bloggen hamnat i skymundan. Och satan vilket dåligt samvete det ger. När ni liksom hänger här. Läser det jag skriver. Kommenterar mina inlägg. Så av många anledningar slutar jag nu att blogga. Vi kanske ska kalla det för en paus för att inte vara så dramatiska. För omg jag råkar ju vara impulsiv och jag kanske saknar er för mycket och kravlar tillbaka. Eller inte.Vi får se men det här är i alla fall mitt sista inlägg. För nu? För alltid? Hahah gu. Jaja.Som tur är finns det ju så himla många bra bloggare där ute. Sandra Beijer. Omg. Sån stjärna. Så så imponerad över hennes blogg och hur hon bjuder in oss i sitt liv med sån finess där man liksom känner henne men verkligen inte tillräckligt så man vill bara veta mer och mer och mer. Och Elsa Billgren. Den är som ett glossigt magasin helt gratis för oss alla att konsumera. Inte likt mitt liv alls men spännande att hoppa in i. Och ibland blir jag lite avis på hennes hus på Gotland men det är väl så det ska vara att läsa en blogg.Sofia Wood!! Maten! Dukningarna! Kommer aldrig nå dit men har ändå en självbild av att jag också kommer kunna göra en tjusig dukning någon gång i livet och Sofia får mig att tro det. Och Louise blogg!! Min älskade Louise. I hennes blogg känner man sig trygg. Hon dömer inte. Hon visar verkligheten. Hon visar livet och gör det roligt att vara en enkel liten människa utan vackra dukningar och romantiska stenhus på en ö. Och det bästa är att hon är precis lika ljuvlig som ni som läser hennes blogg misstänker att hon är. Rakt igenom dunderljuvlig. Vanja Vikström! Otrolig. Så fin människa och så ärlig blogg. Och många, många fler bra bloggar finns det ju också. Men nu stänger den här bloggen. Och jag vill från min djupaste, djupaste hjärterot tacka er för att ni hängt här. För alla fina ord. För alla röda hjärtan. Tack! Och på Instagram fortsätter jag som vanligt. Där hittar ni mig under det fräsiga namnet @jullewibbe. Och på min Youtubekanal kommer snart nya videor för era barn att se. Kanalen heter Julias djur och ni får gärna prenumerera på den. Och lyssna gärna på Louise och Julia poddar. Ge den ett försök! Jag lovar att den är välproducerad, genomarbetad och bra. Vi jobbar hårt med den och vill att alla avsnitt ska vara genomtänkta och att avsnitten ska upplevas snabba och att ni bara ska vilja ha mer. Vilket just är det många skriver och det gör mig glad! Varje måndag släpps ett nytt avsnitt och jag hoppas vi hörs där!Och jag fortsätter skriva barnböcker för Rabén och Sjögren. Nästa år släpps fyra nya böcker av mig och ännu fler hoppas jag det blir. Och ah. Tack igen. 🥲
